Slogs av en insikt ikväll. Båtskrället fyller 75 i vår. Firar sin 75e sjösättning. Då har jag personligen stått för en tredjedel(!) av de sjösättningar hon upplevt. Ack ack, hon nöjer sig nog inte med fernissa i år. Hon kommer att kräva skumpa också.
Lägger upp några extra bilder som handlar om sommar. Nu när det är så kallt behövs det.
För övrigt fick jag ett bud på Kåre i somras (lyssna inte nu, Kåre!). Plötsligt, så där bara. Ett bud på en nivå en gammal träfolka näppeligen kan väntas nå. Jag som alltmera börjat fundera på om jag verkligen utnyttjar min båt maximalt och som faktiskt försiktigtvis börjat bolla tanken på att sälja, fick fullständig panik. Det sved till i magen. Det skall f*n vara gift med en gammal brädhög!
Jag sålde förstås inte.
Blir inte så mycket skrivet här numera, när ju Suckerberg lyckats ta över världens sociala liv, men Kåre och hennes husse önskar iallafall ett Gott Nytt År. Med en bild från i somras, som rymmer inte så lite sommarlängtan 🙂
Jamen, det blev ju lite sol! 
Kåre har fått en ny fotogenlampa. Skitsnygg i svart med mässingsdetaljer, istället för den gamla mässingslampan som började läcka bränsle ifjol efter 15 års tjänst. Hon har också fått ett fint rött storskot istället för det gamla neongröna som varit med i drygt 25 (!) år, nya blå fockskot och fjol fick hon nya fock- och storfall. Nu är det väl bara solen kvar att önska. Så det kan bli sommar igen. Hon vill ut säger hon.
Att gå fram med ”fingertoppskänsla i känsliga stadsmiljöer” verkar höra historien till i Tjockhult. Det såg vi redan då Stockholm Waterfront smälldes upp utan urskillning bakom Stadshuset, och även i slussenprojektet kan vi ana att våra politiker och tjänstemän saknar fingrar överhuvudtaget. Ett annat projekt under uppsegling som ännu inte är speciellt omtalat, är planerna för ett ”Nobelmuseum” i den högkänsliga miljön längst ute på Blasieholmen. Kåre hänvisar till en grannblogg och ett nyhetsklipp:
http://www.tv4play.se/program/nyheterna-stockholm?video_id=2540476
Botaniserade bland gamla bilder och scannade en del. Den här tycker jag är riktigt fin, från den tiden då Kåre var ute och reste på riktigt om somrarna. Småbåtshamnen i Byrum på Öland 94 – det närmaste hon så här långt kommit Medelhavet. En bild med föredömligt ljusinsläpp, kornighet, damm och kompletterande solbadande säl, en riktig sommarbild!
…notera hur någon klädsamt tycks ha kvävt sälen med en färgglad plastkasse!
Nära Mariefred, alldeles häromsistens.
Hade en diskussion på FB om min trogna gamla Suzuki-utombordare. Min kompis stack hål på myten om den troheten och påminde om de gånger han ryckt ut med ersättningsmotor eller hjälpt till att köra henne till verkstad. Och jag påmindes om hennes kryptoaggressiva dragning till att stanna och blåvägra i slussar. Nå, vårt förhållande är väl som de flesta gamla förhållanden. En del kärlek två delar vrånghet. En fördel är iallafall att ingen vill sno en gammal tvåtaktare!
Reflexion Kolon (:) 