Bottenstocksbyte

En ofta förekommande fråga i träbåtssammanhang är hur man går tillväga vid byte av bottenstockar och kölbultar. Här är en beskrivning av hur jag burit mig åt, från den gamla Kårebloggen men med några tillägg. Beskrivningen går inte in i de minsta detaljerna, men om du undrar något hör gärna av dig så besvarar jag frågor så gott jag kan. Det finns också mycket matnyttigt att hämta i Folkbåtsförbundets folkbåtspärm – länk finns till höger på sidan.

2004 11 07

Slakt av bottenstock

Idag har jag åter satt sågen i gumman. Nu ryker den bottenstock jag skulle ha fimpat i fjol!

Skruvarna som fäster bottenstocken genom bordläggningen mår pyton efter 62 år under vattenlinjen. De är så korroderade att skruvskallarna brister då jag sätter mejseln i dem. De skruvar som lät sig skruvas ur någorlunda hela, utgör två lysande undantag. Bättre hade varit om båtbyggaren satsat på brons här, istället för mässing. Om jag har rätt så lakas zinken i mässing ur med åren och lämnar kopparen porös och lättangripen. Koppar/tennlegeringar är tuffare härvidlag.

Eftersom jag vet av erfarenhet att kölbulten inte är i bättre skick än ovan nämnda skruvar, vet jag också att det inte är någon idé att skruva av muttern och försöka dra bottenstocken av bulten. Stocken sitter dessutom fortfarande fast i bordläggningen genom att rester av de genomgående skruvarna sitter kvar. Det blir till att såga isär bottenstocken för att få den väck.

Eken mår som eken mår efter 62 år. Den är porös, håller vatten som en svamp, faller isär bit för bit och blottar en kölbult som inte mår så mycket bättre den heller.

Bulten är en tunn sträng metalliskt järn inkapslat i ett skal av rost. Det tunnaste parti friskt järn jag haft på de bultar jag hittills fimpat i båten, var blott sex millimeter. Att jämföra med bultens ursprungliga diameter av 19 millimeter… Ett exempel så gott som något på att gamla båtar håller ihop litet av sig själva!

2005 01 12

Mallat bottenstock. Skönt väder – flera plusgrader!

Somliga har undrat varför jag gjort två mallar till stocken. Det gör jag för att stocken är något olika stor på fram och baksida, till följd av skrovets linjer och kölplankans lutning akterut. Genom att malla både för och akter om kölbulten får jag ett hum om olikheterna, och då jag sedermera sågar ur stocken ur ekämnet sågar jag givetvis efter den uppmallade större och bredare sidan av stocken. Sedan får jag karva fram den smalare sidan och stockens avsmalning i sidorna med japansåg och stämjärn.

Måhända är metoden oortodox, men det blir lätt så här då man är självlärd. Man hittar på egna lösningar för att få det att fungera. Och det här fungerar ju, så då måste det ju vara riktigt! I allafall för mig.

2005 01 23

Har öppnat kölfickan där kölbultens nedre mutter sitter. Ömsom borrat ömsom huggit ur betongen i gjutjärnsfickan, och si – där sitter hon, muttern! För att avlägsna denna får man slå ned bulten i fickan och såga av den med bågfil. Sedan kan man förhoppningsvis dra upp bulten inifrån, om nödvändigt försiktigtvis med domkraft. Här anbefalles försiktighet – om inte domkraften appliceras så att den drar bulten absolut lodrätt ur hålet kan bulten splittra och ta med sig bitar av kölplankan om denna inte är helt fräsch!

2005 04 04

Ägnat mig åt att anpassa det nya rodret till stäven. Sågat, filat, raspat, hyvlat och oljat. Skall beställa nya beslag i veckan. Också ägnat mig åt att sy ihop en ny bottenstock, och idag ryckte ur jag den gamla ruttna kölbulten efter att ha tjongat till den med slägga och sågat av den nedre muttern i kölfickan.

Den var nedrostad till 7 mm som värst.

2005 04 09

Hooray & skippitydoodah! Bottenstock snickrad och hålet på plats!

Borrande av hål är ett äventyr, i synnerhet som ett felborrat hål är en liten tragedi om man ägnat träget jobb åt att få stocken skräddarsydd till skrovet. Det klassiska är att man borrar efter jigg med bottenstocken satt på plats i kölsvinet, men själv har jag föredragit att borra upp hålet vid hyvelbänken istället. Jag har då tagit fram platsen för den nedre öppningen efter uppmätning gentemot hålet i kölplankan, därefter ritat ut hålets lodlinje på stockens mitt och fäst en bräda efter denna linje, en bräda som fått skjuta ut halvannan decimeter över bottenstockens underkant.

Brädan har därefter fått fungera som syftlinje för en person som hjälpt till att kolla att borren går lodrätt ned i plankan vid borrning. Hjälpredan har fått stå vid sidan av stocken och hållit koll på att borret löpt parallellt med lodlinjen, dvs brädan, under borrningen. Borrningen har jag utfört med träspiralborr och borrsväng eftersom jag funnit att sådana styr väldigt bra. Man borrar lugnt och avspänt medan man samtidigt kan ha ett öga på lodet även uppifrån medan man borrar. Till och från får man dra ur borren och rensa den från borrspån.

Borrningen utförs från stockens undersida så att man är säker på att det nedre hålet helt kommer att matcha genomföringen i kölplankan. Trots att metoden kan tyckas osäker när man står där, så har för mig aldrig utgångshålet diffat mer någon millimeter i förhållande till det förväntade, och den diffen har bulten tolererat.

Tycker det är en ganska god precision. Den handvevade borrsvängens långsamhet är en excellent försäkring mot missar – man har en betydligt bättre kontroll än med en borrmaskin med vingborr, där en katastrof kan ske inom loppet av någon sekund om borret plötsligt skulle få för sig att gå snett runt en hård kvist i träet.

Fast om sanningen skall fram har jag faktiskt använt maskin och vingborr med förlängare då jag bytte den djupaste bottenstocken i sittbrunnen närmast ruffskottet. Men då med en jigg applicerad högst upp på syftbrädan, en kloss med ett hål i vilket borrskaftet fick löpa.

Och vännerna på folkbåten 91 Kontiki testade ännu en variant under vintern 2010, då man helt enkelt borrade i stycket först och sågade ut bottenstockens form därefter. Det fungerade givetvis utmärkt det med och är säkert en god försäkring mot besvikelser.

En sista sak: glöm inte att såga ut våghål!

 

2005 05 01

Final – bottenstock och kölbult på plats! Nu sitter fem fräscha bottenstockar på rad i båten, alla bytta efter 1993. Det känns gött och är väl värt arbetet – att byta bottenstock är ganska lätt bara man kommit underfund med det, och rätt skoj. Då jag varit klar har jag varje gång varit förvånad över hur lätt det ändå gått.

Annonser

4 svar to “Bottenstocksbyte”

  1. ove olsson Says:

    Hej ska byta bord under vatten linjen ca 8 st hela längder för till stäv vet du vad jag kan hitta bra info för detta jobb

  2. ove olsson Says:

    Hej ska byta bord under vatten linjen ca 8 st hela längder ,det är en klinkbyggd snipa vet du vad jag kan hitta bra info för detta jobb
    Tacksam för alla tips och hjälp

  3. Tack för en lättfattligt beskrivning. Jag o syrran ska för första gången fixa en gammal träsegelbåt. Mvh.
    Aina.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s