En liten vink om att Kåre lever…

Lägger upp några extra bilder som handlar om sommar. Nu när det är så kallt behövs det.

För övrigt fick jag ett bud på Kåre i somras (lyssna inte nu, Kåre!). Plötsligt, så där bara. Ett bud på en nivå en gammal träfolka näppeligen kan väntas nå.  Jag som alltmera börjat fundera på om jag verkligen utnyttjar min båt maximalt och som faktiskt försiktigtvis börjat bolla tanken på att sälja, fick fullständig panik. Det sved till i magen. Det skall f*n vara gift med en gammal brädhög!

Jag sålde förstås inte.

Ett snapshot från klubben

Lördag e.m kl 14.10. Det är ju så här det skall vara, på mage i sittbrunnen och fotsulorna mot solen!

Dåligt samvete

…det stora däcksbytet stannade abrupt av, avbrutet av mycket annat att göra, kallt väder och vanans makt. Nu sitter jag och försöker förlika mig med sakernas läge och mentalt ställa in mig på en mera almindelig vårrustning istället. Känns ju som lite nederlag, men som Petter på SWE 1031 sa; ”vad som kan fixas med lite gaffatejp är inte trasigt”.

Nu sitter jag och försöker trösta mig med gamla segrar istället, och drömma om en tid då jag var beredd att maniskt ge ALL tid åt båten. Värst gick jag väl på 2002-03 då jag rev ur all den gamla inredningen, skrapade rent bordläggningen, sicklade, oljade, fernissade och byggde nytt inuti.

Vilket slit det var! Men det betalade sig! Och nu har jag tittat på litet bilder och lindrat samvetet.

Inget är trasigt som kan fixas med litet gaffatejp och det finns alltid ett mañana…

Och har man varit duktig för 10 år sedan är man nog fortfarande litet duktig!

🙂

Nästan som reklam…

Idag har första snön börjat bädda in Stockholm för vintern, och det blåser en mer än frisk elak nordostan. Fy för sjutton. Man undrar ju. Och därför känner jag mej bara tvungen att publicera ovanstående bild. Som en besvärjelse.

Och den går att klicka på. Så den blir jättestor. Så man kan sätta den på väggen. Eller ge till farmor. Hon undrar säkert också vart somrarna tar vägen.

Litet om Tisdagssoppans absoluta ände

Var kan då nämnda soppas absoluta ände vara belägen, och ärligt talat – om en korv har två, hur många ändar har egentligen en soppa? Tre eller flera? Är ändarna lika med soppans antal utföden? (Hur många utflöden har egentligen en sopptallrik?) Eller är änden lika med soppans avgränsning mot den omgivande tallrikskanten, dess strand, och är antalet ändar då en eller är den själva verket oändlig eftersom änden kring tallriken är rund och biter sig själv i ändan? Var på en cirkel finns dess ände och exakt var biter cirkeln egentligen tag i sig själv? Är så Tisdagssoppans ände oändlig fastän dess utflöden blott äro fyra?

Och hur många ändar har egentligen två änder? Två ändor sammantaget, javisst, men hur många ändar? Om var and har en framände och en bakände har två änder fyra ändar. Och vingspetsarna, de kan väl ändå betraktas som ändar de med? Då får vi åtta ändar. Och fotändarna då? Har var and en fotände eller är varje enskild fot rent tekniskt att räkna som en egen ände? Får vi då tolv ändar på två änder eller är det i själva verket så att även änders ändar är att betrakta som oändliga? De har ju rätt många fjädrar också.

Varför skulle jag sätta igång och rota i det här då? Det var väl dumt.

Två änder. Och så Stig. Hur många änder har Stig?

En nit

Det här är en nit. I ett spant. Nu har Kåre två nya sådana. Spant. Duken på rufftaket ser nylagd ut fast den är från 1992 och ruffskotten är skrapade, betsade och fernissade. Botten är målad och i båten finns tågvirke, fendrar, paddlar, båtshake och dyvekan sitter i där den ska. Dessutom ligger där en sprillans flaska båtwhisky gömd i ruffen. Vad kan man mer begära?

I morgon är det sjösättning och den säsong börjar som di svage kallar båtsäsongen. Det kommer att vara svinkallt, det kommer att regna småspik och ingen kommer att vilja ha någon pumpfest på bryggan. What’s the point med alltihop egentligen? Kåre? Va?

Jäkla väder! Och så Grekland också! Herre je!

Nu har jag gått hela varvet runt…

En av de första grejorna vi fixade med på Kåre då vi köpt henne var ruffdörrarna. Det var 1989 och teckningen ovan är från den gången, när jag renoverade dem i mitt kök i Midsommarkransen. Nu är jag på dem igen och finner mig plötsligt vara tillbaka där jag började. Det hisnar tamejfanken!

Ville först ha nya ventilgaller i mässing, men så hittade jag nytillverkade i plast som var exakt lika de gamla trasiga 70-talsgallren! Med skruvhål på samma ställen och allt. Plast var det och plast fick det bli! Och de kostade ju blott en femtedel av vad det skulle kostat om jag satsat på mässing. 

Mama Mia!…

ABBA invalda i The Rock’n’Roll Hall of Fame! Herregud! ABBA har aldrig varit rock’n’roll. Abba kommer aldrig att bli rock’n’roll!  N å g o n s i n !

Det tycker inte Kåre heller. Kåre tycker mest bara att världen börjar te sig alltmera ihålig och depraverad. Ställ Frida intill Patti Smith så förstår du, säger hon. Det här är som rock’n’roll à la Timbro. Typ.

En syrra till Kåre

Såg f.ö. att SWE 49, ett annat söderköpingsbygge från -42, var till salu till ett lågt symboliskt pris på Blocket i förra veckan. Idag är den borta. Månne har någon köpt den i hopp om att få bli lycklig resten av livet, och att få ersätta engagemanget i allt normalt funtat värdsligt och andligt med oro för bottenstockar, kölplankor, dito bultar, sambord och däcksbalkar. Grattis och välkommen i klubben whoever you are!

…och Gott Nytt År, önskar Kåre alla andra folkor!

En annan jämnårig systerbåt från Sörping, den blåmålade SWE 53. Så såg även Kåre ut en gång, faktiskt jädrans elegant! (nedan).

En sluten cirkel

Kåre har haft finbesök, av hr Martinsson som jag & kompanjon köpte henne av för studielånet i mellandagarna 1988. Själv har jag inte sett honom sedan han hjälpte oss att masta på i maj 1989, och han har inte heller sett Kåre sedan dess. Hon var honom bekant. Det är litet magiskt när cirklar sluts på det här viset – 20 år! Svindlande!

Kåre, då benämnd Thelma II och med mast vit som en flaggstång, vid Stora Jolpan nära Finnhamn i juni 1989