AJ!

…jag börjar nog bli för gammal för att måla däcket i sjön. Idag har jag nackspärr så in i he…!

Om att måla däck i sjön

…finns bara en sak att säga om det – det är inte skitkul! En balansakt utan motstycke. Rätt som det är kommer Stockholm Sightseeing förbi eller något annat svalldrivande monster, och så sitter man där med rollertråget i ena näven och färgburken i den andra och försöker parera rullandet utan att spilla vitfärg över mahognyytorna.

Det är en rysare. Borde vara skottpengar på svalldrivande flytetyg.

Men ibland har man inget val. För att man prioriterade bort däcksmålningen medan båten låg på land. Det börjar bli legio för mig nu och jag börjar kunna det någorlunda. Och jag har också lärt mig att fyra timmar tar det; maskering, målning och avdragande av maskeringstejp. UTAN att stänka färg omkring sig.

Fyra timmar tar det. varken mer eller mindre. Liksom allt annat på en folkbåt.

Jag tror att ”fyra timmar” finns inskrivet i de förb… ritningarna.

(…men man brukar få en kall pilsner efteråt, Kåre är rätt generös på det viset)

Dåligt samvete

…det stora däcksbytet stannade abrupt av, avbrutet av mycket annat att göra, kallt väder och vanans makt. Nu sitter jag och försöker förlika mig med sakernas läge och mentalt ställa in mig på en mera almindelig vårrustning istället. Känns ju som lite nederlag, men som Petter på SWE 1031 sa; ”vad som kan fixas med lite gaffatejp är inte trasigt”.

Nu sitter jag och försöker trösta mig med gamla segrar istället, och drömma om en tid då jag var beredd att maniskt ge ALL tid åt båten. Värst gick jag väl på 2002-03 då jag rev ur all den gamla inredningen, skrapade rent bordläggningen, sicklade, oljade, fernissade och byggde nytt inuti.

Vilket slit det var! Men det betalade sig! Och nu har jag tittat på litet bilder och lindrat samvetet.

Inget är trasigt som kan fixas med litet gaffatejp och det finns alltid ett mañana…

Och har man varit duktig för 10 år sedan är man nog fortfarande litet duktig!

🙂

En början iallafall

Ovanstående bild markerar början av renoveringssäsongen – och kanske markerar den t o m inledningen av våren?

Hade ju lovat att renovera däcket – och lägga på ny plyfa eller duka det – och det här tömda skruvhålet i fotlisten utgör början på det arbetet. Som inleddes denna eftermiddag. Jag hade hoppats på att få ur pluggarna någorlunda snyggt och dessutom att kunna avlägsna fot- och fenderlister försiktigt nog att kunna behålla dem. Det är ju fin mahogny och syd- och mellanamerikansk dito växer knappast på träd längre (!) p g a importrestriktioner. Den har väl närmast flyttat under jorden till potatisarna numera. Eller var den nu finns att tillgå.

Men föregående ägaren som lade plyfadäcket och gjorde listerna (ca 1987) har använt ett riktigt elakt superlim – nåt segt elände som knappt mjuknar ens med värmepistol – listen tenderar att spricka sönder då jag bräcker loss den.

Så visst. Det blir nog att göra nya lister i slutändan, och det går ju för övrigt fortare så än att skrapa, slipa och lacka de gamla. Men det grämer mig när det inte går som jag tänkt!

I båtrenovering går det sällan som man tänkt.