Arkiv för april, 2010

Spant & the same vårstress as every year

Posted in Hennes revben on 29 april 2010 by swe52

En vecka & två dar till sjösättning och Kåre saknar fortfarande två spant! Det är lite, lite otäckt, men jag tror det skall gå vägen. De är iallafall färdiga att sätta in i båten nu.

Och de blev rätt snygga (det vill nog till, så kräsen som Kåre är!), limmade av sex fyra millimeters lameller vardera. Fick rådet att limma med oregon pine eftersom ask och ek limmar så risigt och bläddrar upp förr eller senare, i synnerhet om de står i ständigt slagvatten.

Den yttersta lamellen, dock, är av ek för att ge ett hårt underlag att nita emot. Kompositspant, av ek och oregon pine! Skitelegant! Och så epoxi då förstås.

Nu går hon nog aldrig att mäta in. Fast det skulle inte gå ändå, så full av avvikelser och speciallösningar som hon var redan tidigare…

Annonser

Nylimmat

Posted in Hennes revben on 23 april 2010 by swe52

Lamellimmat spant. Många tvingar går det åt. Hade gärna haft dubbelt så många och satt dem dubbelt så tätt, men det hade jag inte. Får bli som det blir med de resurser jag har. Blir nog OK. Nöjd, gumman?

”Det var väl fanken på tiden…”

Gumman är litet sur fortfarande.

Nu har jag gått hela varvet runt…

Posted in Rackarns existentiellt, Vårrusning on 15 april 2010 by swe52

En av de första grejorna vi fixade med på Kåre då vi köpt henne var ruffdörrarna. Det var 1989 och teckningen ovan är från den gången, när jag renoverade dem i mitt kök i Midsommarkransen. Nu är jag på dem igen och finner mig plötsligt vara tillbaka där jag började. Det hisnar tamejfanken!

Ville först ha nya ventilgaller i mässing, men så hittade jag nytillverkade i plast som var exakt lika de gamla trasiga 70-talsgallren! Med skruvhål på samma ställen och allt. Plast var det och plast fick det bli! Och de kostade ju blott en femtedel av vad det skulle kostat om jag satsat på mässing. 

Skitgammal målarfärg

Posted in Vårrusning on 08 april 2010 by swe52

Färgen på Kåres rufftak började spricka upp redan för något decennium sedan. Därefter har husse tittat åt ett annat håll – ”Duka om? Åhhh, jobbigt! Det gjorde vi ju precis nyss ju (1992…)!”.

Men si, nu upptäckte jag en sak – med lite värmepistol särar sig färglagret alldeles jättefint från den underliggande linoljepreggade duken. Stoppar man ett knivblad emellan kan man enkelt lyfta färgsjoken (som är tjocka efter 18 ommålningar!) i stora mjuka flarn. Trevligt! Funkar det här hela vägen ut räcker det med en ommålning för att rufftaket skall se fräscht ut, och duken från 92 stoppar i tio år till!

Och spanten då? Jorå. Igår sågade och hyvlade jag lameller att limma samman till två spant. Det rör på sig!