Då jag står under hot…

…om skumma telefonpåringningar från andra sidan om jag inte uppdaterar, tänker jag att då uppdaterar jag väl då. Nu ligger ho i vattne! 🙂

Min sura båt har tagit mig till nåder igen

Är tagen till nåder av båten igen. Efter ett snack över en flaska gula änkan var hon så välvilligt inställd att jag faktiskt fick fernissa henne. Fast hon tycker fortfarande jag är dålig på förhållanden. Vet inte det jag. Det var ju inte hon som pyntade bubblet och fernissan precis.

Skurat kölsvinet…

Så nu är vårrustningen inledd. Kåre var väl inte alltför imponerad. Hon sa ingenting. Ibland är hon oacceptabelt sur.

Vitfärgen därnere börjar flagna. Behövs nog litet ny. Men inte i vår.

Mast på – sommar här. Definitivt.

Masten på, närmare 30 grader varmt och luften är full av skriande tornseglare*. Nu börjar det likna sommar på riktigt!

*) Till saken hör att tornseglares skrin troligtvis är det lyckligaste ljud undertecknad känner till.

AJ!

…jag börjar nog bli för gammal för att måla däcket i sjön. Idag har jag nackspärr så in i he…!

Om att måla däck i sjön

…finns bara en sak att säga om det – det är inte skitkul! En balansakt utan motstycke. Rätt som det är kommer Stockholm Sightseeing förbi eller något annat svalldrivande monster, och så sitter man där med rollertråget i ena näven och färgburken i den andra och försöker parera rullandet utan att spilla vitfärg över mahognyytorna.

Det är en rysare. Borde vara skottpengar på svalldrivande flytetyg.

Men ibland har man inget val. För att man prioriterade bort däcksmålningen medan båten låg på land. Det börjar bli legio för mig nu och jag börjar kunna det någorlunda. Och jag har också lärt mig att fyra timmar tar det; maskering, målning och avdragande av maskeringstejp. UTAN att stänka färg omkring sig.

Fyra timmar tar det. varken mer eller mindre. Liksom allt annat på en folkbåt.

Jag tror att ”fyra timmar” finns inskrivet i de förb… ritningarna.

(…men man brukar få en kall pilsner efteråt, Kåre är rätt generös på det viset)

…& Kåre i drickat!

NU är hon i vattnet iallafall. Med en av de bättre fernissaytorna jag åstadkommit så här långt. Liksom alldeles, ja,… platt. Och väldans blankt. Näst intill inga rinningar någonstans.

Troligen ett resultat av samverkan mellan rätt temperatur och jobbigt bråttom då jag lackade (jag skulle till jobbet). Då man lackar skall man inte tänka. Man ska bara lacka.

Zen och konsten att administrera en träfolka!

Skrovet fernissat

Det rör sig så smått. Nu har skrovet fått en omgång fernissa. Sjösättning på lördag.

Provat Rylards långsamma? En linolje/tungoljemix som är en dröm att stryka på. Och till skillnad från de flesta lacker är den rätt kraftigt gultonad – ger ett fantastiskt fint liv åt furubordläggning! Och åt andra furuytor med.

(…detta var det första anfallet av oförbehållsamt oblyg reklam på Kårebloggen…)

Duktig

Minsann!  Är en sväng ned till båten denna kväll med, och pluggar igen ett gäng skruvhål. Börjar bli en farlig vana det här. Men det var ju det där med att förvandla en skräphög till en pärla, igen.

Har också fått en kyckling med cashew och en tjeckisk öl vid bryggan. Första middagen vid vattnet i år. Och det är fullt tjafs på fåglarna – skator, änder, sothönor som tutar, koltrastar som flöjtar (säger man så???), björktrastar som tjattrar och måsarna har börjat gapa. Det är vår faktiskt!

Och ikväll luktar Stockholm inte dy.

Pile of junk.

Inom en månad skall denna skräphög åter vara förvandlad till Mälarens pärla. Hur skall det gå till?

Då jag cyklade hem från båten igår kväll hade fallit ett första vårregn som fick hela Stockholm att dofta. Hur doftade då Stockholm igår kväll? Jord, med ett icke alls obetydligt inslag av dy.

Jag föredrar nog ändå de (jag föredrar nog dy) framför den eljest tämmeligen doftlösa hvinter vi lämnat bakom oss.