En liten fin rulle som rekommenderas:
Men mot slutet av rullen, då det visas bilder av Katarinahissen, blir Kåre lite paranoid – vad är det man gör med hissen nu egentligen? Han man stängt ned den i ren utpressning? ”Såja, här får ni ert sista Slussenförslag. Bråkar ni får ni inte hissen tillbaka!”
Försöker lugna henne. Det är lite svårt. Har ni sett en båt kallsvettas nångång?
Hade inte en aaaaning om att det var sånt här som pågick under Kåre. Är ju aldrig under Kåre. Det är liksom en värld som jag inte riktigt tycker angår mig. Men där hade man måhända fel.
Fast dom här är väl inte så vanliga i Mälaren?
Igen, ännu en post som inte har ett smack med båtar att göra. Men hallå? Fordon som fordon, tänkte jag.
Jag såg Svenska Hemligheter på SVT häromsistens, då man letade upp ett gammalt beredskapslok som fortfarande står kvar i sin depå i Norrland. Erinrade mig då de bilder jag har liggande sedan 1990-talets början, då man rangerade ut de 147 ånglok som stått i beredskap i olika skjul runt landet sedan åren kring 1970.
Nu tyckte man inte att loken platsade som beredskapsdragkraft längre, eftersom det snart inte skulle finnas kvar folk med kunskap att köra dem. Så de avskrevs helt enkelt ur beredskapen och samlades upp på malmbangården i Grängesberg för vidarebefordran. Många till skrotning, men några utvalda gick till Järnvägsmuseet och till museiföreningar och några såldes till museijärnvägar i bl a England, USA och Kanada.
Själv tyckte jag det var litet magstarkt då – det var ju en utförsäljning av svenskt kulturarv – men idag ser jag nog litet annorlunda på det.
Det är ju som med gamla träbåtar som säljs dyrt till Tyskland och Holland – antingen stannar de kvar i Sverige och erhåller kanske ett rätt lågintensivt underhåll som gör att de förfars i förlängningen, eller också hamnar de hos utländska entusiaster som betalt stora pengar för båtarna och som sköter om dem som sina skatter.
Det var ju likadant med loken som gick utomlands – här hade alternativet varit skärbrännaren och skrotvärdet. Inget mer.
Nåväl. Sommaren 1992 for jag förbi Grängesberg och passade givetvis på att ta en titt. Synen var rätt massiv! Vet inte hur många som stod där just då – om de var sjuttio eller femtio eller bara tjugofem, jag räknade dessvärre inte – men vad som mötte mig var ju en rätt skaplig masseffekt! Aldrig någonsin mer kommer vi att få se så många ånglok i Sverige, samtidigt och på en och samma plats.
Och Kåre då, vad tycker hon om bilderna? Hon blev väl kanske litet litet sotis, men hon säger ändå att lokena är stencoola.
Tro det!
Stenkola. Stenkola ånglok. Sa Kålle.
Stjärnan från Att angöra en brygga, F SWE 252, ligger till försäljning på Blocket. Hon gjorde väl inte den mest utmärkande skådisinsatsen i filmen, det var det väl ändå Hasse Alfredssons Garbo som gjorde, men för sjutton – ett nationalmonument är hon likväl!
YouTube är fullsmockat med trevliga folkarullar av skiftande kvalitet. Här kan man lugnt ligga kvar i sängen och gotta sig kungligt medan man smiter från det utlovade däcksbytet! (Förlåt, Kåre…)
Captain Ray giving his best in the Åland Archipelago… by anderscasen. Captain Ray – that’s a cool name, I’d like to be a Captain Ray…
Veneilyn vuosisata: Kansanvene – hela historien, fast på finska! 2nelonen
Veljeni Valas – det går härligt undan i Finska Viken. Av Balena86
Mylene sommaren 2009. En vacker kärleksförklaring. Av sverker2009
Och så Grisslan då förstås! Av konklaven. Men hallå – det där med det medeltida ****huset på Storskär, det tror varken jag eller Kåre på!
Det finns massa mera där ute på Tuben! Gack dit å bläddra!
Kåres sista kommentar till nya Slussenprojektet?
Apropå tidiga söderköpingsbyggen så figurerar SWE 51 i praktkalkonen Som Havets Nakna Vind från 1968, där hon utförde filmens enda skådespelarinsats av värde.
En annan folkafilmstjärna är ju SWE 225 i Att Angöra En brygga, men mindre känd är nog den folkakappsegling som Åke Söderblom och Yvonne Lombard brakade in i med sin gamla koster i Kostervalsen från 1958. Där finns massor av vackert seglande folkor, nära och fjärran, enskilda och med masseffekt. Bl a siktas SWE 352 och 278. Filmen rekommenderas varmt inte bara som båtnördfilm utan också som en kul rulle och ett fint tidsdokument. Om den nu alls går att få tag i.
Och hur utförde då SWE 51 filmens enda skådespelarinsats av värde? Enkelt – den låg stilla och var sig själv bara.
51:an gör sin skådisinsats. Jag träffade f ö på henne sommaren 1990, då hon låg och var sig själv en stund vid Örsö nära Ljusterö. Minns den som mycket välhållen. Nedan: Hej & hå i Kostervals.
Ännu en jädrans trevlig seglings-dutubare ligger ute hos Grisslan, och jag blir nästan benägen att lägga av att blogga om batterier och soppa redan innan jag egentligen börjat, för det där med segling ser ju så trevligt ut.
Såg dessutom att F S 5 ligger till försäljning på Blocket – hu, nästan som reklam! – men det är rätt unikt att folkbåtar av den första generationen ligger ute till försäljning. Kul att några riktigt gamla folkor lever vidare.
Köp den och bli lycklig hela livet! Bygg sedan ett hus, plantera ett träd och skriv en bok så är du garanterat på den säkra sidan!
Reflexion Kolon (:) 
