Slogs av en insikt ikväll. Båtskrället fyller 75 i vår. Firar sin 75e sjösättning. Då har jag personligen stått för en tredjedel(!) av de sjösättningar hon upplevt. Ack ack, hon nöjer sig nog inte med fernissa i år. Hon kommer att kräva skumpa också.
Lägger upp några extra bilder som handlar om sommar. Nu när det är så kallt behövs det.
För övrigt fick jag ett bud på Kåre i somras (lyssna inte nu, Kåre!). Plötsligt, så där bara. Ett bud på en nivå en gammal träfolka näppeligen kan väntas nå. Jag som alltmera börjat fundera på om jag verkligen utnyttjar min båt maximalt och som faktiskt försiktigtvis börjat bolla tanken på att sälja, fick fullständig panik. Det sved till i magen. Det skall f*n vara gift med en gammal brädhög!
Jag sålde förstås inte.
Blir inte så mycket skrivet här numera, när ju Suckerberg lyckats ta över världens sociala liv, men Kåre och hennes husse önskar iallafall ett Gott Nytt År. Med en bild från i somras, som rymmer inte så lite sommarlängtan 🙂
Kåre har fått en ny fotogenlampa. Skitsnygg i svart med mässingsdetaljer, istället för den gamla mässingslampan som började läcka bränsle ifjol efter 15 års tjänst. Hon har också fått ett fint rött storskot istället för det gamla neongröna som varit med i drygt 25 (!) år, nya blå fockskot och fjol fick hon nya fock- och storfall. Nu är det väl bara solen kvar att önska. Så det kan bli sommar igen. Hon vill ut säger hon.
…jorå. Sothönan Stig tutar under pilarna och jag har målat däcket. Tog fyra timmar. Som vanligt. Så då måste det ju vara sommar? Nurå.
..att för böfvelen uppdatera. OK. Det har varit sommar, och så blev det höst. Det var en meteorologiskt opålitlig sommar för oss vackertväderseglare, så det har inte blitt jättemycket seglat. Men det lilla som varit har varit magiskt. Jag har sett Mälsåkers och Rävsnäs slott, skarvar, en vädersol och träffat två bävrar (som inte hejade tillbaka). Har träffat en häger (som inte hejade tillbaka) och en kungsörn (som inte hejade tillbaka, men å andra sidan visste han inte att jag iatktog honom genom kikaren, så jag klardrar honom inte).
Nu är det höst och båten är avmastad, upptagen och kölsvinet hafver blivit vederbörligen skurat som sig bör. Hittade nåt som luktade karies mellan två bottenstockar i sittbrunnen, men det vill ni inte veta.
Snart är det sommar igen!
…dvs inte så sur som hon är då hon ligger i drickat – hon har bevars legat på landbacken och torkat några månader – men skitsur på sin ägare som inte ägnat henne en tanke eller en vänlig hand sedan upptagningen. Insåg detta då jag var nere och klappade på henne lite igår. Men jag har haft ont i ryggen sedan dess, så jag har inte haft så mycket att ge. Det argumentet köper inte Kåre. Båtar…
Det här är inte Kåre. Det här är en häst. Föreställ dig följande ordväxling: ”Gudda i stugan, jag är kringresande fotograf, och jag tar en bild av det finaste herrn har för en spottstyver” – ”Kärring, ta ut hästfan och gå och ställ er i hagen!”
Jorå. Idag har jag hängt på aktersnurran. Det börjar bli allvar. Evakuering förberedd!
”Hvad sjöfarten är för en ståtelig sak! kanske det mest undransvärde af alle de storverk, som människjans snille frambragdt. At i rörlige hus, i flytande casteller, på et förfärligt element, ända til de längst aflägsne verldsdelar, öfverfara de hiskeligaste djup, vore den dyrbaraste uppfinning, om icke så stort missbruk skedt af konsten at segla. Det är denna konsten som lärer at dirigera skepp, att nyttja, äfven tvinga vädren och hafvet. Denna konsten vinnes icke genom lättja i hamnarne, icke bland Hofvens prakt eller städers vällust, utan genom möda, arbete, faror och de prof til sjös. Om skarpsinnigheten en gång skulle hinna, at med flygande skepp (vaisseau volant) kunna genomfara luftens rymder, blir väl denna uppfinning som alt annat missbrukad. Emedlertid föreställer jag mig nöjet, at sittande i ett vingat hus, såsom i en carosse, garnerad med glas, kunna upplyftas från den låga jorden, och genom de uprörde luft-vågorne, öfver berg och sjöar, med hast styra fram til en efterlängtad ort.”
(Johan Fischerström; Utkast til Beskrifning Om Mälaren, 1785)
Varför lämna hamnen när man kan stanna i hamnen?
Reflexion Kolon (:) 