Vi ska gå på jetingjagt!

 

Denna lördag skall ägnas en lika delikat som ryslig uppgift.

Precis som i fjol vid den här tiden har jag noterat hur fru Geting flyger in och ut i ruffen. Jag har småkollat lite, men kan inte förstå var exakt hon börjat bygga boet sitt egentligen. Men det här måste ju tas tag i. Hellre fightas med en nu än 10 000 om en månad! Så idag går jag till bottom med detta, oförskräckt och hjältemodigt.

(en uppgift jag helst slipper, men ut ska hon!)

Annars pågår vårrustningen fortfarande. Det finns ännu partier kvar att lacka. Och visst ja. En mast också.

…och så plums igen då!

Båten sjösatt. Hon läckte mindre än nånsin, troligen till följd av den sena våren och den svårflörtade vårvärmen. Piece of cake! Trevligt!

Ser att nybyggda träfolkan Majochre är till salu. Ett unikum för en blygsam knapp halv mille. Ja, blygsam, absolut. Förmodligen är det bra billigt i förhållande till arbetsinsats och material.

Och som vanligt baxnar man litet då man betänker andrahandsvärdet i Sverige hos folkor byggda på 50- och 60-talen. Att vi inte förstår att värdera våra träbåtar bättre!

En nit

Det här är en nit. I ett spant. Nu har Kåre två nya sådana. Spant. Duken på rufftaket ser nylagd ut fast den är från 1992 och ruffskotten är skrapade, betsade och fernissade. Botten är målad och i båten finns tågvirke, fendrar, paddlar, båtshake och dyvekan sitter i där den ska. Dessutom ligger där en sprillans flaska båtwhisky gömd i ruffen. Vad kan man mer begära?

I morgon är det sjösättning och den säsong börjar som di svage kallar båtsäsongen. Det kommer att vara svinkallt, det kommer att regna småspik och ingen kommer att vilja ha någon pumpfest på bryggan. What’s the point med alltihop egentligen? Kåre? Va?

Jäkla väder! Och så Grekland också! Herre je!