Lite sol…

Jamen, det blev ju lite sol!

Byrums hamn 1994

Botaniserade bland gamla bilder och scannade en del. Den här tycker jag är riktigt fin, från den tiden då Kåre var ute och reste på riktigt om somrarna. Småbåtshamnen i Byrum på Öland 94 – det närmaste hon så här långt kommit Medelhavet. En bild med föredömligt ljusinsläpp, kornighet, damm och kompletterande solbadande säl, en riktig sommarbild!
…notera hur någon klädsamt tycks ha kvävt sälen med en färgglad plastkasse!

Sista seglatsen

Så var Kåres sommar avslutad. Morgonen den 8e sept seglades från Brofjärden till Björkö, på Alsnöns västsida för att slippa kryssa genom Svinsundet vid färjeläget mellan Adelsö och Munsö.

Dagen började stilla, men ute på Björkfjärden ökade det rätt ordentligt, i synnerhet i gapet mellan Adelsös sydspets och Kurön där den friska sydostliga vinden pressades samman och gav en ganska tuff kryss.

Jag är ju lite allergisk mot känslan av elementens tyngd mot båten och ljudet då det börjar sjunga och vissla i vanten, alltsedan vi gick från Gotland i kuling med Kåre 1995 (jag kommer nog alltid framledes att känna av den gotlandsresan i maggropen som ett lätt illamående inför elementens raseri), men på benen mellan de rätt brutala slagen var det tidvis riktigt jäkla skoj! Det gick rejält undan och båten gick tung och stabil genom sjön. Kåre själv hade troligtvis skitroligt.

Natten tillbringades på Björkö, i sällskap av blott ett fåtal båtar, där det tittades på stenarna och pratades något med fåren, åts middag och tittades på solnedgången. Dagen därpå gick resan tillbaka till Stockholm. Hägern Holger stod inte längre kvar i sin eka. Han var väl ute och fiskade någonstans.

Sommaren därmed avslutad. Tack tack!

Grodhavet (2)

Mälaren är bra. Göörbra faktiskt. Där finns t ex rätt mycket bra skyltar:

(och många bra träd som käkar dem)

Skyltar är viktiga, för de talar om exakt var man är någonstans…

…och ibland talar de om vad det är man behöver mest för stunden!

Grodhavet

Det finns Stockholmare som stundom kallar Mälaren för Grodhavet. Egentligen är det ovärdigt en Stockholmare att ta det ordet i sin mun, då grodhavet är Göteborgares spefulla benämning på Östersjön. Så det glömmer vi. Mälaren är Mälaren. Lite mindre, lite byiagare och lite vassigare i vikarna. Men en helt OK pöl att skvalpa kring i ibland.

Var annars passerar man så många slott på en och samma dag? Var annars kan ett segment av citybanans sänktunnel ligga parkerat mitt i Hovgårdsfjärden? – (rätt surrealistiskt!) – Och var annars kan Noaks ark råka segla förbi en om man har tur?

Den koggliknande klumpen t.h. är iallafall det närmaste Noaks ark jag nånsin kommer att komma. Men egentligen är det en traditionell estnisk transportbåt, berättade för mig en ung man på Adelsös kyrkbrygga, en typ som var i bruk ända till mellankrigstiden. Den kunde seglas eller dras längs flodstränderna av professionella pråmdragare. Efter kriget försvann de flesta, då det tydligen var rätt förbjudet för gemene man att äga båtar under sovjettiden.

Håll med  om att den ser arkaisk ut! Men visst, det här är inte Noaks båt. Det är ju inte giraffer och elefanter som sticker ut genom ventilerna. Det är ester. Vanligt hederligt folk från andra sidan Grodhavet. Det riktiga.

Vårrustningen avslutad.

Vinterns arbete avslutades sistlidna kväll med att den nytillverkade garneringen skruvades på plats mot sittbrunnens bordläggning. Så vad säger du gumman, nu är du väl fin nog att kunna visa dig ute i sommar?

”Säjer väl det då, så du inte blir sur, gubbe (men jag skulle nog vilja ha nya durkar i mahogny också…)!”

Herregud – båtfan propsar på att få bli ett fullfjädrat regnskogsmonster! Men hon har rätt. Det vore snyggt. Hon hade mahognydurkar fram till 1990, och jag kan förstå att hon saknar dem. Men ser du, båten min, allt är inte flärd. Det finns segling också.

”Ååååh. Blött, blåsigt och stökigt. Dessutom snarkar du.”

Föredrar att avsluta diskussionen här.

Sista sommardagarna…

…och jag gjorde en kort tur inåt Mälaren. Vackert som sjutton och rofyllt var det men inte sjutton gick det att segla på det där rofyllda – det stod nästan stilla. Man skulle ha rott!

Och dan därpå var det precis tvärtom – då brallade det på med 10-12 i byarna och då insåg jag att det var ju ro jag ville ha, inte hårt arbete! Man är aldrig nöjd – köper nog en eka att rofyllt ro omkring i istället.

Söndagsseglare är man & söndagsseglare förblir man. Hade man varit en dare devil hade man köpt sig en HD.

Men onsdagens morgon var vacker. Hejdå sommarn!

Mina två rum & kök. Sängen bredvid dillen & kylskåpet i sovrummet – det är fina grejer det!

Jomenvisstsjutton kan den svømme! (2)

Återkommen till storstan kan jag konstatera att vi fick en segling där alla vädertyper utom orkan och jordbävning ingått. Då vi gick ut var det tung högsommar, i går morse vaknade vi i Napoleonviken på Ägnö i friskaste höstluft. Allt det inom loppet av en vecka.

Vi har haft ett par riktigt gruvsamma åskväder över oss, och varit med om att håret ställt sig rakt upp i den laddade luften (en otäck erfarenhet jag gärna sluppit – det är nog bättre att gå på krogen när det åskar istället för att segla!). Trots smärre rediga rotblötor har vädret och vindarna ändå varit trevliga.

Kapten var undertecknad, och gastar var tre vänner varav två tidigare delägare till Kåre – fast ibland har rollerna skiftat litet hipp som happ. Besättningen tackas för en härlig segelvecka som faktiskt kändes som två. Och Kåre ligger numera vid bryggan och ler.

Jomenvisstsjutton kan den svømme!

…varit & sugit litet på sommarns sista (?) lilla högtryck, från Tjockhult till Nynäs, och rackarns vad trevligt det var! Rätt jämn kryss på sydsydost 5-9 m/sek och vi har minsann träffat både färjor, sopbåt, Dalarö Skans och massor av plastbåtar. Det var ju ändå det här man hade dom till, eller?

”Va, kan man segla åbäket också?”, del 248.

Ännu en jädrans trevlig seglings-dutubare ligger ute hos Grisslan, och jag blir nästan benägen att lägga av att blogga om batterier och soppa redan innan jag egentligen börjat, för det där med segling ser ju så trevligt ut.

Såg dessutom att F S 5 ligger till försäljning på Blocket – hu, nästan som reklam! – men det är rätt unikt att folkbåtar av den första generationen ligger ute till försäljning. Kul att några riktigt gamla folkor lever vidare.

Köp den och bli lycklig hela livet! Bygg sedan ett hus, plantera ett träd och skriv en bok så är du garanterat på den säkra sidan!