Grodhavet

Det finns Stockholmare som stundom kallar Mälaren för Grodhavet. Egentligen är det ovärdigt en Stockholmare att ta det ordet i sin mun, då grodhavet är Göteborgares spefulla benämning på Östersjön. Så det glömmer vi. Mälaren är Mälaren. Lite mindre, lite byiagare och lite vassigare i vikarna. Men en helt OK pöl att skvalpa kring i ibland.

Var annars passerar man så många slott på en och samma dag? Var annars kan ett segment av citybanans sänktunnel ligga parkerat mitt i Hovgårdsfjärden? – (rätt surrealistiskt!) – Och var annars kan Noaks ark råka segla förbi en om man har tur?

Den koggliknande klumpen t.h. är iallafall det närmaste Noaks ark jag nånsin kommer att komma. Men egentligen är det en traditionell estnisk transportbåt, berättade för mig en ung man på Adelsös kyrkbrygga, en typ som var i bruk ända till mellankrigstiden. Den kunde seglas eller dras längs flodstränderna av professionella pråmdragare. Efter kriget försvann de flesta, då det tydligen var rätt förbjudet för gemene man att äga båtar under sovjettiden.

Håll med  om att den ser arkaisk ut! Men visst, det här är inte Noaks båt. Det är ju inte giraffer och elefanter som sticker ut genom ventilerna. Det är ester. Vanligt hederligt folk från andra sidan Grodhavet. Det riktiga.