…& Kåre i drickat!
NU är hon i vattnet iallafall. Med en av de bättre fernissaytorna jag åstadkommit så här långt. Liksom alldeles, ja,… platt. Och väldans blankt. Näst intill inga rinningar någonstans.
Troligen ett resultat av samverkan mellan rätt temperatur och jobbigt bråttom då jag lackade (jag skulle till jobbet). Då man lackar skall man inte tänka. Man ska bara lacka.
Zen och konsten att administrera en träfolka!
Reflexion Kolon (:) 
07 maj 2011 den 16:58
Börjar fundera på om du inte är korrumperad av Rylard ändå! Men sant det där med det zeniga i fernissning. Ungerfär som att diska, men oändligt mer lustbetonat.
08 maj 2011 den 9:02
Korrumperad av Rylard, eller gisslan hos Rylard. Det är frågan.
13 maj 2011 den 21:55
Oj så stiligt! Beundrande blickar! Och jag kan ju inte låta bli att konstatera att din bordläggning är gjord av ytbrädor (eller i alla fall med liggande årsringar). De måste vara av särdeles god kvalisort eftersom de ännu inte fått märgsprickor. Goda sextio plus och ännu i toppskick. Skall man tillskriva detta ett gott underhåll eller att Kåre tidigare varit målad månne?
/Niklas
14 maj 2011 den 6:21
Här avstår jag från en alldeles strålande möjlighet att ta på mig själv äran för det hele, men då jag ju är en väldigt ärlig man, måste jag tillskriva bordläggningens fina skick en 45-årig tillvaro i skuggan av ett blått färglager. Målade träbåtar är nog ingen dum idé, och jag brottas stundom med en svårbetvingad längtan att åter måla henne blå. Hon var jädrans snygg så, nämligen.
14 maj 2011 den 6:23
(…det finns ett bord av röd kärnved i Kåres bordläggning, förut på babords sida. Det ser lite lustigt ut bland all den gula ytveden)
14 maj 2011 den 16:09
Jag är en sådan sucker för målade träbåtar. Gör det, gör det!
14 maj 2011 den 23:02
Serious?????
15 maj 2011 den 0:44
Så klart! Furu är väl inget man springer benen av sig för att få se. Men ett snyggt, målat, klinkbyggt folkbåtsskrov framhäver båtens vackra linjer, och döljs därmed inte av ådring eller virkeskvalitet:) Enda riktigt snygga virket tycker jag är mörkbetsad mahogny. Det blir ju också homogent, och ser inte ut som en brädhög! Men det är ju bara min högst personliga åsikt!
15 maj 2011 den 9:54
Det var ord och inga visor det! ”Brädhög” har man ju hört förr. Håller ju inte odelat med – jodå, furu blir många gånger mest bara brädhög, men det är olika från fall till fall, från båt till båt och från furu till furu. Likväl, som jag tidigare sagt, är frestelsen att måla Kåre blå igen stundvis stark, och det blir säkert där jag hamnar till sist om jag kommer att ha henne kvar länge än. Det senare är ju inte hugget i sten heller. En kanske vill ha en Volvo P1800 eller ett torp på landbacken istället.