Dåligt samvete
…det stora däcksbytet stannade abrupt av, avbrutet av mycket annat att göra, kallt väder och vanans makt. Nu sitter jag och försöker förlika mig med sakernas läge och mentalt ställa in mig på en mera almindelig vårrustning istället. Känns ju som lite nederlag, men som Petter på SWE 1031 sa; ”vad som kan fixas med lite gaffatejp är inte trasigt”.
Nu sitter jag och försöker trösta mig med gamla segrar istället, och drömma om en tid då jag var beredd att maniskt ge ALL tid åt båten. Värst gick jag väl på 2002-03 då jag rev ur all den gamla inredningen, skrapade rent bordläggningen, sicklade, oljade, fernissade och byggde nytt inuti. 
Vilket slit det var! Men det betalade sig! Och nu har jag tittat på litet bilder och lindrat samvetet.
Inget är trasigt som kan fixas med litet gaffatejp och det finns alltid ett mañana…
Och har man varit duktig för 10 år sedan är man nog fortfarande litet duktig!
🙂
Reflexion Kolon (:) 
29 mars 2011 den 14:19
Tänka sig, det var just när du höll på med inredningen som jag första gången snubblade över din gamla blogg. Man blir ju rent sentimental! Och känner igen sig… Sedan jag börjat bygga nya båtar så är det lite mindre lockande att kladda med gamla murkna spantändar. Men för ett par år sedan hade man ju gladeligen gått loss med yxan och kastat sig framstupa in i det mest infernaliska projektet efter det andra.
29 mars 2011 den 17:28
Så är det nog, att livet har sina skiften och med det följer olika prioriteringar. Man förändras liksom. Du bygger båtar numera. Min enda längtan går idag endast till att lägga till i en ny vik i skymningen samt att vakna där nästa morgon och koka kaffe, prata litet med de lokala sothönorna, packa ihop grejerna, hissa segel, åka runt lite och i kvällningen åter lägga till i en ny vik. Det och bara det. Renovering känns övervärderat. Jäkla sisyfosgöra!
05 april 2011 den 14:39
Fy för tusan vad trevligt det där lät! Sothöns och kaffe. Nice.
05 april 2011 den 15:36
Jajamensan! 🙂