OK. Då rycker vi väl några spant då…

Det första är redan loss. Men du Kåre, varför i hela friden vill du just att jag byter fyra spant i ditt allra djupaste, trängsta och jävligaste parti?

”Därför att jag tycker du börjat bli lite fet, lilla gubben, så jag tyckte du behövde vika och bända och böja lite på dej så du iallafall blir spänstig nog att orka hissa seglen på mej i sommar.”

Tack för den. Jag skulle aldrig ha frågat.

På hemvägen sjöng koltrasten iallafall. Saker & ting är på rätt väg!

Nivåvakten där nere har gjort tjänst i 12 år nu! Vete fan vad det är för fel på den. Nivåvakter skall funka fram till midsommar, sedan skall man tvingas åka och köpa en ny. Miraklens tid är inte helt förbi, tycks det!

Annonser

6 svar to “OK. Då rycker vi väl några spant då…”

  1. Ack du beklagansvärde man. Inget roligt ställe att krypa omkring uti. Men huvaligen vad avundsjuk jag kommer att bli när du är klar.

    • Avundsjuk? Ryckte ett spant till idag och har ont i hela kroppen… Och idag sjunger ingen koltrast. Idag SNÖAR det istället! Lovar, Niklas, här finns inget att vara avundsjuk över. Förutom att den destruktiva lusten också sägs vara en skapande lust (det är syndigt kul och går skamlöst lätt att riva grejjer 🙂

      • Driftigt av dig att sätta igång i alla fall. Själv har jag tagit det mycket lugnt i vinter pga nedkomst och för att inte tröttna. Har funderat lite på det där med spanten. Mina är ännu hela allihop, men båten är ju ganska ung ännu så länge, byggd 70. Vid vilken ålder brukar de börja knäckas på ett ungefär? 50 år?

      • Hej Petter! Byggd -70? Lyckost. Är hon så ny & fin? Ett råd – börja inte tänka på spanten förrän den dan de börjar snäppas av. När det kommer att ske kan jag inte ge ngn vink om. Det kanske inte ens båten själv vet. Gratulerar till nedkomsten, annars!
        😀

      • Ja, det sena byggåret är ju bekvämt och trevligt på alla sätt och vis, inte minst vad beträffar bottenstockar och andra dylika utsatta och fryskänsliga delar i ek. Så inte går jag omkring och tänker på spanten i onödan inte, men det är ju lite intressant det där att de regelmässigt tycks börja knäckas på även välhållna äldre folkor. Nedkomsten är nu 5 mån, och får väl sin första tur i sommar. Har tre nu, alla så små att de ännu har ståhöjd i ruffen!

      • Klart att de ryker förr eller senare, spanten lever ett tuffare liv än man kan tro. Dels är en träbåt en rätt elastisk företeelse, som rör sig i alla riktningar både i takt med årstidernas växlande fuktförhållanden (svällning – krympning) och under de törnar skrovet får ta under krängningar och storstryk av emotsmackande vågor i tuffa seglingar. Därtill står ju spantstackrarna med ändträt i ständigt fuktig miljö. De multipelknäckta spant jag nu fimpar har stått i stadigt slagvatten i båtens djupaste del, och det märks på dem. De är mycket sköra. Inte nödvändigtvis svampiga, men sköra. Det finns också en stor orättvisa inbyggd i det att bordläggningen är byggd i ett elastiskt och flexibelt träslag – furu – medan spanten är gjorda i ask eller ek som är betydligt stiffare. Vid påfrestningar följer bordläggningen följsamt med, medan det hårda och oflexibla träet i spanten knäcks istället. Det är inte lätt att vara spant!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s